Vad är människohandel?

Människohandel är ett brott. Det är förbjudet att sälja, köpa eller medverka till handel av människor. Det sker ändå. En anledning är att det finns så många fattiga människor med få alternativ och liten tillgång till rättigheter och trygghet. En annan att det finns vinster att hämta till liten risk för människohandlarna. Att det finns en efterfråga på sexuella tjänster och billiga varor påverkar förstås också. Korruption gör det möjligt att mellanhänder som gränsvakter, poliser, chaufförer mfl ser mellan fingrarna och låter handeln fortgå, de får alla en hacka av förtjänsten. Det är ljusskygg världsomspännande handel.

Fenomenet människohandel

Det komplexa brottet människohandel innefattar en kedja av händelser, från rekrytering till exploatering av en människas kropp eller tjänster. Människohandel omfattar flera olika former av utnyttjande; sexuella ändamål, tvångsarbete, tiggeri, slaveri och organdonation.

FN:s Palermoprotokoll definierar att trafficking handlar om att rekrytera, transportera, föra över gränsen, ta emot eller härbärgera personer som avses utnyttjas antingen sexuellt, för tvångsarbete eller slaveri eller organdonation och att detta sker genom att bruka våld, hota, kidnappa, övertala, betala eller ta betalt eller komma med falska förespeglingar eller på andra sätt erhålla kontrollen över personen.

Exploateringen innebär att den utsatta på något sätt är under förövarens kontroll och inte kan påverka eller förändra sin utsatta situation. Kontrollmekanismerna kan variera. Problematiken är gränsöverskridande och har i högsta grad med mänskliga rättigheter att göra.

Det handlar oftast om exploatering av människor som lever under trängda socioekonomiska omständigheter, och har få alternativ eller litet handelsutrymme. Fattiga människor förs till rikare länder, eller regioner och utnyttjas där på olika sätt. Det finns även de som blir sålda och exploaterade i det egna landet, t ex förs från byn till huvudstaden där de exploateras. Det förekommer även människohandel av svenska offren i Sverige.

Hur går det till?

Det finns olika scenarior som kan leda till att en person hamnar i människohandel.

Många människor är beredda att lämna sin hemort och familj för att tjäna pengar att skicka hem. Bakgrunden kan vara ökad försörjningsbörda (t ex att mannen dör, mamma blir sjuk), arbetslöshet eller skuldsättning. För att finna arbeten på annan ort hänvisas de till de nätverk de har runt sig. De löper därmed risk att bli lurade med jobblöften av rekryterare och hamna under en människohandlares kontroll. Rekryterare söker hela tiden aktivt nya offer att sälja vidare. Det är lika vanligt att rekryterarna är män som kvinnor. Ofta är dessa rekryterar själva i en pressad situation kan stå i skuld till den över dem. Människohandel är ett kedjebrott.

Rekryteraren säljer i sin tur vidare personen till en traffickerare som alltså betalt för att utnyttja offret. Offret hamnar i skuld till traffickeraren och tvingas arbeta av denna skuld. Samtidigt växer skulden hela tiden, då den exploaterade tvingas betala för mat, husrum, kläder mm. Dessutom finns en risk att traffickeraren säljer vidare den utsatta, som då återigen hamnar i ny skuld.

Traffickeraren/hallicken flyttar ofta offren från ort till ort om det handlar om sexuella ändamål, då kunderna hela tiden efterfrågar nya tjejer. Ibland vet inte de utsatta längre var de befinner sig. Traffickeraren har oftast tagit värdehandlingar och pass ifrån offret. Offren kan kanske inte språket och har ibland tvingats ta droger för att bli fogliga. Kontrollmekanismerna kan variera. Ibland inleds situationen med att offren våldtas för att förstå vem som har makten. Men våld och uttalade hot förekommer inte alltid. Mer subtila metoder är vanligt. Hot mot barnen eller familjen i hemlandet, eller bara hot om att berätta att offret är i prostitution kan vara nog för att skrämma den utsatta till lydnad. Pengarna som den utsatte tillåts skicka hem, även om det bara är en bråkdel av vad personen förtjänar åt sina traffickerare, kan vara nog för att få familjen hemma att överleva. Vilket gör att offret är ovillig att bli av med denna enda försörjning. Den utsatta har ofta liten kännedom om att det finns hjälp att få i det land där övergreppen äger rum.

Ett annat tänkbart scenario, om vi dröjer kvar vid sexuella ändamål, är att den utsatta personen själv befunnit sig i prostitution i hemlandet. Hon hamnar i destinationsländerna där efterfrågan finns, och i människohandel. Hon kanske blir av med sitt pass, inlåst i ett rum och är tvingad att ta alla kunder oavsett vad hon vill. Hon kanske inte tillåts skydda sig med preventivmedel och tvingas ta emot kunder som inte använder kondom varför hon löper risk att bli smittad och gravid. Hon blir alltså utsatt för människohandel.

Människor utanför Europa hamnar ofta i människohandel, när de tror de går in i en situation av människosmuggling. De vill till den rikare delen av världen för att arbeta, men får inte tillträde. Alltså försöker de ta sig in via illegala kanaler. Människosmuggling skiljer sig från människohandel eftersom en människosmugglare avbyter kontakten när den smugglade personen anländer till Europa. Är det frågan om människohandel fortsätter relationen i Europa, genom att den utsatta står i skuld till smugglarna, eller den traffickerare/smugglarna sålt personen till. Någon har således betalt ett pris för personen, och vill ha tillbaka det. Den utsatta personen vistas illegalt i landet, en situation som i sig räcker för att offret ska lyda.

Vilka utsätts för människohandel?

Det finns en koppling mellan diskriminering och människohandel. Minoriteter, etniska grupper, kvinnor, barn, människor med funktionsnedsättning och papperslösa migranter är särskilt utsatta för människohandel.

Grupper som är sårbara och utsatta för diskriminering har ofta låg utbildning, sämre självkänsla, mindre kunskap om sina rättigheter och lever i fattigdom, ohälsa och otrygghet. Det är samma anledningar som gör människor sårbara för människohandel.

Det finns också en koppling diskriminering och medborgarskap. Det finns en strukturell diskriminering mot t ex papperslösa. De saknar rätt till grundläggande arbetsrättsliga lagar och vård. Eftersom de saknar medborgerliga rättigheter har de svårt att hävda sina mänskliga rättigheter.

Det finns strukturell diskriminering mot kvinnor som kan kopplas till människohandel, inte minst för sexuella ändamål. Kvinnor har ofta färre alternativ och mindre resurser och lägre utbildning än män. Deras handlingsutrymme bestäms i högre grad av familjen och grupptillhörighet. Deras kroppar och reproduktiva förmåga är därmed en angelägenhet för familjen, och de kan ibland behandlas som familjens egendom av den anledningen.

Det finns också en koppling mellan rasism och människohandel. Rasismen är en social hierarki som upprätthålls genom hur man klassificeras andra i förhållande till sig själv. Vissa grupper är ”de andra”, de som inte är civiliserade nog att fullt ut ha samma rättigheter och värde som de civiliserade medborgarna. En sådan syn möjliggör slaveri och människohandel.

Avhumaniseringen av grupper av människor är således en förutsättning för människohandel. När romer förnekas en levnadsstandard som är människovärdig, innebär det också att de som grupp avhumaniseras. När vissa grupper, t ex etniska ryssar i baltiska stater behandlas som andra klassens medborgare legitimerar detta i sin tur att de inte fullt ut kan hävda sina mänskliga rättigheter heller.

Kvinnor blir objekt i en könshandel, fråntagna rätten till sin egen kropp.

Vilken vinst finns?

Människohandel är en lukrativ handel. Vinsten för de som profiterar i toppen anses vara stor. Det finns inga produktionskostnader, ingen lagerhållning och kvinnor i prostitution kan utnyttjas flera gånger; deras kroppar säljs flera gånger per dag och kvinnan kan sedan säljas vidare igen. Få andra varor kan generera liknande vinster till så ringa investeringar. Det sägs att endast den illegala handeln med vapen och narkotika slår människohandeln vad gäller omsättning.

Arbetskraft som utnyttjas till hälsovådliga och hårda arbeten under många timmar och utan annan än minimal ersättning innebär en stor vinstmarginal för den som profiterar.

Visste du att…

Människohandel är förbjudet i alla EU-länder. Det är även straffbart i alla länder att medverka till att en människa utsätts för människohandel.

Människohandel kan innebära flera olika former av utnyttjande; som att en människa tvingas sälja sex, slavarbeta, göra krigstjänst, tigga, stjäla eller donera organ mot sin vilja.

Varje år försvinner många ensamkommande barn i Sverige utan att någon vet var de hamnar. En del vet vi utnyttjas och tvingas t ex stjäla eller snatta åt någon annans räkning.

Svenska tjejer utsätts också för människohandel. En del har någon form av problematik eller sjukdom som gör dem beroende av människohandlaren.

Det är få utsatta från länder utanför EU som vågar polisanmäla i Sverige. De är rädda att skickas hem till sina människohandlare. Människohandel är i sig inget skäl för asyl i Sverige.

Det finns en koppling mellan rasism, diskriminering och människohandel. Minoriteter, flyktingar och papperslösa är t ex särskilt utsatta för människohandel.

/Ninna Mörner