Plattformen sammanställer uppgifter om civilsamhällets kontakter med utsatta för människohandel och exploatering. Vi väljer att här presentera uppgifter kring 100 utsatta kvinnor och flickor civilsamhället haft kontakt med – samt uppgifter om deras sammanlagt 80 barn. Alla siffror presenteras även i punktform längst ned.
Av 100 kvinnor är 98 utsatta för sexuell exploatering, och i en tredjedel av fallen har kvinnorna även utsatts för andra former av exploatering; tvångsarbete och även i hushåll; tvingats stjäla eller begå andra kriminella handlingar; tigga; andra former som t ex att utföra människosmuggling.
I 45 fall förmedlades de utsatta till civilsamhället för stöd av statliga aktörer (framför allt polis men även socialtjänst). Övriga 55 personer har sökt sig själva direkt till civilsamhällets hjälpinsatser eller blivit uppsökta av volontärer. Av dessa är det en mycket liten andel som gör en polisanmälan, endast en handfull. Det beror på en rad omständigheter som att kvinnan är rädd och beoende av sina förövare eller att hennes familj kan råka illa ut, att hon vistas utan papper i Sverige eller att att hon utsatts i andra länder och söker asyl i Sverige och därmed inte gör en polisanmälan här. I över hälften av fallen finns en relation mellan kvinnan och förövarna, de är familjemedlemmar, släktingar, bekanta, kommer från samma ort eller nätverk.
Risken att förövarna kan pressa dem eller familjen syntes därmed överhängande för kvinnorna. Civilsamhällets insatser är därför avgörande för att kvinnorna ska kunna få någon form av hjälp.
Kvinnorna har ofta barn. Vi frågar alltid om detta och även var barnen befinner sig. 43 av 100 kvinnor har inte barn. I några fall vet vi inte eftersom vi inte kan fullfälja stödinsatsen – kvinnorna identifieras som utsatta men hinner avvika eller försvinna innan de kan erbjudas ett tryggt boende eller få information om rättigheter på sitt språk. 40 kvinnor vet vi har barn. Många har flera barn. Sammantaget handlar det om cirka 80 barn. Barnperspektivet vill vi här därför understryka. En tredjedel av barnen är i hemlandet. En fjärdedel med den utsatta och övriga är det osäkert var de befinner sig. En del barn födds som resultat av exploateringen.
Det innebär sammantaget att det idag lever många barn i Sverige som har behov av stöd för den sårbarhet och risk det innebär att vara barn till en person utsatt för människohandel.
Av de kvinnor där barnen befinner sig i hemlandet är andelen polisanmälan lägre än för andra. En anledning till minskad vilja att polisanmäla kan vara att barnen i hemländerna inte är i säkerhet utan kan hotas av människohandlarna. Det rör sig om närmare 30 barn vars säkerhet och trygghet vi vet lite om.
Plattformen statistikinsamling innebär att frågan Har du barn? och Var befinner de sig? ständigt aktualiseras i mötet med utsatta för människohandel. Civilsamhället vill uppmärksamma de indirekta barnens sårbara situation. Vi har bara möjlighet att ge hjälp till ett fåtal av alla indirekt utsatta barn. De barn som befinner sig i hemländerna kan också utsättas för hot och riskera att bli utsatta för våld. Hoten mot barnen i hemländerna påverkar också den utsattas möjligheter att våga delta i en rättslig process.
Tänkvärt är att det bland 100 utsatta kvinnor finns minst 80 indirekt utsatta barn. Vikten av ett barnperspektiv är tydligt.
I statistiken samlar vi in uppgifter om hur personen hamnade i människohandel och om det finns sårbarhetsfaktorer. Många har ekonomiska skäl bakom att söka sig från hemlandet; en släkting har blivit sjuk, man förmår inte mätta barnen, det finns en skuld att betala. Gemensamt är att många kvinnor hamnar i människohandel och prostitution när de försöker försörja sin familj och sitt hushåll. Falska löften om arbete lockar och lurar dem in i människohandlarnas nät. Kontrollmekanismer är inte sällan hot mot familjemedlemmar. Andra tillhör en minoritetsgrupp och utnyttjas av nätverk i hemländerna och har svårt att komma ur situationen. Många unga kvinnor kommer från dysfunktionella familjer, står i beroenderelation till förövaren, har en psykisk funktionsnedsättning och några säljs av sina egna familjemedlemmar och har gjort så sedan de var minderåriga. De är sårbara. Att sakna papper och vistas utan legal status, att inte ha id-handlingar, pengar eller kunna något annat språk än det egna, eller inte kunna läsa och skriva på sitt eget språk är alla faktorer som ytterligare ökar kvinnornas sårbarhet. I 14 fall har kvinnorna vi fått kontakt med utsatts för människohandel i andra länder, och sedan kommit till Sverige för skydd. De söker asyl i första hand. Det verkar alltid innebär problem att få stöd i Sverige, när den rättsliga processen äger rum i ett annat.
Alla uppgifter om push- and pullfaktorer; hur och varför kvinnan hamnat i människohandeln är relevanta för att kunna göra en hot- och riskbedömning och sätta in stödinsatser som hjälper den utsatta att bearbeta trauman men också att lösa de problem som gjort att hon hamnat i handeln och under någon annans kontroll. Och att förmå att skydda henne och hennes familj från förnyat våld.
Ekonomiskt bistånd, hjälp till hushållen, empowerment och skydd är olika exempel på insatser som kan underlätta för den utsatta att få kontrollen över sitt eget liv. Plattformen erfar att det tar tid att bygga förtroende och bearbeta de trauman de utsatta har. Vår tro är att utökad möjlighet att erbjuda stödinsatser på sikt inte bara förebygger risken för förnyad utsatthet utan även ger förutsättning för att den utsatta ska ge mer fullödiga vittnesmål vid polisanmälan och under rättsprocessen. Långsiktigt stöd är också viktigt för att kunna undvika re-trafficking.
Sammantaget är samarbetet mellan civilsamhällets organisationer men också med myndigheter centralt för att identifiera och informera och erbjuda det stöd till utsatta de enligt internationella konventioner och direktiv har rätt till.
Siffror över 100 kvinnor vi mött
Civilsamhället första kontakt för hälften
- Nästan hälften (45) har förmedlats via polis eller socialtjänst, av dessa polisanmäler alla
- Drygt hälften (55) har sökt upp civilsamhället eller identifierats av volontärer. Av dessa är det endast en handfull som gör en polisanmälan
- 98 % har utsatts för sexuell exploatering
- En tredjedel har dessutom utsatts för andra former; tigga; tvångsarbete; människosmuggla; kriminella gärningar, stjäla mm
- 11 av de 100 är flickor mellan 15-18 år
Global handel
- Av de 100 kvinnorna/flickorna är en 31 från tredje land, varav 20 från Afrika (13 från Nigeria).
- 34 kvinnor är från Rumänien och ytterligare 16 från övriga Östeuropa (inom EU)
- 13 kvinnor är svenskor
- Totalt kommer de hjälpsökande från 25 olika länder
Hälften polisanmäler inte
- Kvinnorna är rädda för att förövaren ska skada henne eller familjen i hemlandet
- Kvinnorna har en beroenderelation till förövaren; han/hon/de är familjemedlem, släkting, eller från samma nätverk eller ort
- Kvinnorna vistas utan papper i Sverige eller söker asyl för att de utsatts i annat land
- Kvinnorna är sårbara; de saknar pengar, kan inte något språk, är analfabeter, tillhör en minoritet, är utsatta för hedersproblematik, kommer från dysfunktionella familjer eller har tidiga erfarenheter av övergrepp och våld
Barnperspektivet viktigt
- Vi ställer alltid frågan; Har du barn? Var befinner sig barnen?
- 40 av 100 kvinnor uppger att de har barn (några vet vi ej)
- Många har flera barn. Totalt är det 80 barn
- De allra flesta kvinnorna (17 av 40) vet vi inte riktigt var barnen är, eller hur de tas om hand
- En tredjedel av kvinnorna har barnen kvar i hemlandet hos släktingar/vänner
- En fjärdedel av de utsatta kvinnorna har barnen med sig och hos sig under exploateringen
- Ett antal kvinnor är dessutom gravida, ofta som resultat av exploatering och övergrepp
Iakttagelser och trender
- Behov av ett barnperspektiv är aktuellt ; av 100 kvinnor är 11 barn och det finns 80 indirekt utsatta barn
- Kvinnor som har barn i hemländer polisanmäler sällan
- Kvinnor från tredje land (31) polisanmäler sällan
- 14 av 80 kvinnor har utsatts i andra länder och söker asyl
- De mest sårbara söker själva upp, eller identifieras av civilsamhället
- 40 kvinnor får omfattande hjälpinsatser från civilsamhället, som inte bekostas av samhället
- Cirka 15 av 100 kvinnor identiferas som tänkbart/troligen utsatta, men avviker innan ytterligare hjälp ges